2010-05-05

Nytt på sidan för  Till Salu, nya chihuahua valp foton.

Detta är en historia som måste berättas.......

Under mina 35 år som uppfödare har jag ALDRIG varit med om något liknande!

Vår tik var 55 dygn på väg i sin dräktighet, när hon HELT UTAN förvarning började krysta. Inga förvärkar och inget bäddande........

Jag trodde knappt det var sant, för jag har aldrig haft en tik som valpat före 56:e dygnet tidigare.

Krystvärkarna var väldigt starka till en början, för att sedan försvagas eftersom.

Efter 3½ timmes krystande tog vi oss till Slöinge Djursjukhus, för att kolla läget.

Hon röntgades, och det konstaterades att hon inte var trång, men att valpen låg väldigt högt upp.

Hennes kalciumvärden kollades upp och konstaterades bra, därefter sattes värkstimulerande medel in.

Hon hade 10-15 riktigt starka krystvärkar efter detta, men valpen förflyttade sig inte.

Kejsarsnitt var den enda lösningen.

Jag sa åt min veterinär att jag stod beredd att ta emot valpen utanför operationsalen, om den levde, även om den var död så ville jag se hur den såg ut.

Då jag av erfarenhet vet att en veterinärs STÖRSTA OCH FÖRSTA uppgift är att klara tiken..........Helt rätt!

Efter en kvart kommer ett biträde ut med en till synes helt död valp.

Jag tog valpen och började masserade den hårt.

Jag såg den inte andas men jag såg att hjärtat slog, svagt och med långa mellanrum, men det slog.

Jag bad personalen lägga valpen till syrgas, vilket också gjordes.

Efter 10 minuter kommer dom ut med valpen igen och min veterinär säger

"jag tror inte på det här Tove

så fort vi tar bort syrgasen så mister hon färg...hennes lungor är nog inte utvecklade...........vill du, så får du gärna fortsätta upplivningsförsöken, men nu går jag hem"

Jag vet inte än idag vad som TOG ÖVER inom mig..........

men jag gick in och fortsatte att massera och trycka syrgasen intill hennes lilla ansikte, vände på henne och fortsatte och fortsatte.............

Under tiden kvicknade mamman till på golvet nedanför, så fort hon var klar i huvudet så förstod hon att det var något jag höll på med på bordet ovanför henne...........och blev orolig.

Ett biträde kom in och sa"Oj, nu ser jag att valpen har fått lite färg, skall ni inte ta upp mamman på bordet också................men vi sa NEJ!

Vi tyckte inte valpen hade visat några vitala livstecken och ville inte sammanföra mor och dotter, ifall det inte skulle gå åt rätt håll.

Det skulle vara så grymt att ge valpen till tiken, om den inte skulle klara sig....

Efter 2 timmars masserande börjar det spritta i valpen, och hon börjar ge ifrån sig små ljud.............

Jag tar bort syrgasen för att se om hon kan klara sig utan den...........och DET KUNDE HON!!!

Vi åkte hem.............och var lyckliga, men kortvarigt!

Hon hade väldigt svaga sugreflexer och kunde inte gripa mammas tutte.

Tidigt på morgonen åkte Lasse hem till mamma och hämtade en stor låda fylld av massor med nappflaskor och nappar.......

Jag gjorde i ordning ersättning och försökte hitta en nappflaska som kunde passa henne.

Till en början ville hon INTE kännas vid nappen, men så drog hon i sig en klunk utav vällingen, och blev FAST i flaskan, så hungrig!

NU visste hon hur hon skulle göra.............

Det var bara att lyfta ner henne till mammas tutte.............och hon fortsatte att suga!!!

Idag är detta lilla mirakel en vecka, och har fördubblat sin födelsevikt!

VILKEN LITEN ÖVERLEVARE..................!

 

Camilla har givit henne namnet Lionheart La Dolce Vita "Evita"!